note to oneself: försök inte kolsyra en brustablett.
nu är jag och hela resten av köket väldigt kladdigt.

vet ni,
idag har jag ivrigt sökt efter en postlåda
en rektangulär sak som finns överallt i Jakobstad
men uppenbarligen inte i Åbo, speciellt inte om man letar efter dem.

jag blev till och med så desperat att jag ringde heidi och frågade om de har någon annan färg i åbo. det hade de såklart inte. men man börjar lätt tvivla på sig själv i sådana situationer.

gick en omväg på säkert två kilometer innan jag fick syn på en.
en ensam skabbig grafittiklottrad orangeblekt postlåda som
påstods tömmas varje dag kl 18
puh.

sen på hemvägen såg jag såklart hur många som helst.

idag var det min första skoldag,
jag började sakligt med att försova mig
och hade alltså tio minuter på mig

skulle gå relativt smidigt ifall jag inte hade somnat med håret i en toffs
inte befunnit mig bland ett kaos av flyttlådor på golvet
ifall jag hade haft en hårborste
en färdigpackad skolväska
eller ens en skjorta som skulle varit strykt

men det gick väldigt smidigt ändå
och som joel sa
"men chobb, du e nog fin såde, du hade nog bara gett fel bild av dig annars"

gott lyckades jag i varje fall dofta
för redan i hissen till klassutrymmet
så stod det en pojke och ryckte med näsan och mumlade

"gud va de e nån som doftar gott här"

(eftersom det var bara var vi två i hissen så antog jag att det var mig han menade..i efterhand har jag kommit på att han faktiskt kunde ha menat sig själv, folk verkar vara av det positivaste laget här)

hur som helst så log jag de sista tre våningarna o försökte känna nån doft över huvudtaget... men att få luft på det sättet hade bara varit att slöseri med snurupaper. (fint, jag strävar redan efter hållbar utveckling)

sen gick dagen åt information
information information
studiestöd hit och studiepoäng dit och hållbar utveckling här och positiv inställning där och hej hallå
när får jag gå på föreläsningar och anteckna så att pennan glöder?
när får jag börja lära mig om livet, universum och allting?
när får jag börja hjälpa varje individ som inte får tillräckligt med kärlek??

nåväl, på onsdag börjar sociologin och efter det flyter det väl på.
om jag skulle ta och ordna upp mitt egna lilla kaos istället....

den sjunde juni kom hanna och smällde ner sin kappsäck i fågelholken
och efter det var sommaren igång.

vi sov som små prinsessor i den skönaste av alla sängar
vaknade och gnuggade våra små gryniga ögon till en värmande sol
vi skapade stora frukostar med vaniljdelikatsser varje morgon.
vi klädde oss i somriga klänningar och gick muntra till våra jobb som var hela 10 meter ifrån varandra.

sen lackade man naglarna,
hade olika kläd-teman
skrev listor
bjöd på tisdagsmiddagar
blev fulla på torsdagar
gick till jobbet efter tre timmars nattsömn
kollade serier i soffan
köpte tiotusentals trosor
dansade loss både huvudet och fötterna

till slut delade man varje känsla, varje litet obekvämt hjärtslag fick bli analyserat runt stora köksbordet och vi spelade samma låtar om och om igen.

samma dag som sommaren började så
hittade jag något
någon
som var för vacker för att sluta se på
för god för att inte dofta på
för omtänksam för att inte bli generad
för fin för att inte kyssa
för värdefull för att låta passera
för oemotståndlig för att inte börja älska

sen hade jag ett bomullsberg av kärlek runt omkring mig.

vet ni,

jag har igen packat ihop ett litet liv i en bil och flyttat på mig.
till åbo
och varje gång tänker jag samma sak,
att jag aldrig mer ska köpa en pryl i hela mitt liv.

varför har jag så mycket? varför måste mitt intresse vara att samla på saker?
och hur kan det komma sig att jag verkligen behöver allt?

kommer alla saker någonsin fylla upp det jag längtar efter?

förmodligen inte.